Igår publicerade Newsmill min, Eriks och Paulas artikel om pensionsrådgivningen i DN-ekonomi.
här finns den att läsa.
tisdag 22 december 2009
onsdag 16 december 2009
Krönika på S-studenter.se - Därför är jag demokratisk Socialist
...publicerat på www.S-studenter.se
Därför är jag demokratisk socialist
Att ta ställning för ett politiskt parti är inte så enkelt. Särskilt inte om man planerar att manifestera sitt ställningstagande i ett aktivt medlemskap. Sällan är man helt bekväm med alla förslag, partirepresentanter, strukturer eller värderingar som ingår i det paket som ett politiskt parti är. Som individualistisk 80-talist känns det ofta smärtsamt att behöva anpassa sig till majoriteten men trots detta så lyckas vi på något sätt balansera och väga ihop olika för- och nackdelar till ett ställningstagande. Men vad är det som styr vilket parti vi väljer att ta ställning för?
Vissa skulle mena att det huvudsakligen är plånboken, en förklaring helt i linje med synen på människan som en autistisk, nyttomaximerande homo economicus. Men hur förklarar vi då företeelser som att majoriteten av väljarna i USA under lång tid motsatt sig skattehöjningar för de rikaste eller hur Alliansen kunde vinna många låginkomsttagares röster trots att de hade en tydlig agenda för samhällets övre skikt?
Mona Sahlin har alltid sagt att hon snarare gick med i Palme än Socialdemokraterna, så kanske är det partiledaren som spelar roll. Så här ett år innan valet görs otaliga opinionsundersökningar om vilken partiledare som är den populäraste. Vem skulle du helst ta en öl med? Vem skulle du helst ha som svärförälder eller ta med dig till en öde ö? Men även denna förklaring känns bristfällig. T.ex. har vänsterblocket ett stort försprång i opinionen trots att vår kandidat till statsministerposten (likt Reinfeldt i jämförelse med Persson inför valet 2006) blir slaktad på nästan samtliga punkter i opinionsjämförelser.
Den standardförklaring som då finns kvar är att det är våra värderingar som styr. Med hjälp av ett partitest på DN.se eller SvD.se så kan man lätt jämföra sin egen åsiktsprofil med partiernas och se vilket som stämmer in bäst. Våra etiska / politiska preferenser fungerar på samma sätt som en kravprofil på match.com utifrån vilken våra politiska (eller sexuella) alternativ utvärderas och matchas ihop med ett passande parti (eller partner). Men likt plånboksförklaringen så bygger även den här förklaringen på en idé om människan som rationellt kalkylerande, agerande i ett socialt, emotionellt och historiskt vakuum.
Jag tror att den rätta partnern är något mer än den som får flest bockar på min checklista och det samma gäller våra partipolitiska ställningstaganden. Vem av oss har inte fyllt i ett partitest och med lättnad pustat ut över att man faktiskt var aktiv i ”rätt” parti? Men följdfrågan är också hur många som vid ett annat svar seriöst hade övervägt ett partibyte (Carl Tham undantagen)? Jag hade i alla fall inte nödvändigtvis gjort det. Trots att jag, till skillnad från majoriteten i SAP, är motståndare till EMU, Förbifart Stockholm och avgifter för utomeuropeiska utbytesstudenter samtidigt som jag vill se större nedskärningar inom försvaret, skatt på kött, en mer öppen flyktingpolitik och förbud mot vinstuttag i friskolor så tvivlar jag aldrig på att jag är socialdemokrat.
De flesta av oss har sett och blivit berörda av Olof Palmes inlägg i valdebatten 1982 (http://www.youtube.com/watch?v=_3ZebXTWN-0). Där förklarar statsministerkandidaten varför han är demokratisk socialist genom att belysa socialdemokratins narrativ, just det narrativ som får mitt hjärta att klappa så starkt för arbetarrörelsen. Palme gör Socialdemokratin till något mycket större än en summa förslag och kandidater. Han anspelar på en berättelse om arbetarrörelsen som är väldigt levande för de flesta historiemedvetna svenskar. Det är en berättelse om arbetarrörelsen som under Branting pressade fram rösträttsreformerna och i praktiken införde demokratin i Sverige, under Hansson bekämpade arbetslösheten och under Erlander införde allemansrätten och byggde ut välfärden manifesterat i ATP. Idag kan vi till berättelsen foga Palmes egna försvar av internationell rätt, utbyggandet av förskolan och omsorgen samt den smärtsamma men nödvändiga stabiliseringen av de offentliga finanserna under Persson.
Nej att välja parti handlar om mer än att dela en samling åsikter. Att vara socialdemokrat är att vara en fortsättning på den här berättelsen. Det är sannerligen ett privilegium men innebär också ett stort ansvar att förvalta och bidra till detta arv. Att trygga arbetarrörelsens fortlevnad handlar inte så mycket om att ha den bästa kampanjsidan eller dela flest flygblad som om att leverera politiska resultat att foga till den lista av mänskliga framsteg som socialdemokratin har presterat.
Vi som är medlemmar i Socialdemokraterna har en förmån som inte kan jämföras med någon annan och det är möjligheten att kalla dessa framsteg för våra.
Det är en viktig förklaring till varför jag är demokratisk socialist.
Peter Gerlach
Därför är jag demokratisk socialist
Att ta ställning för ett politiskt parti är inte så enkelt. Särskilt inte om man planerar att manifestera sitt ställningstagande i ett aktivt medlemskap. Sällan är man helt bekväm med alla förslag, partirepresentanter, strukturer eller värderingar som ingår i det paket som ett politiskt parti är. Som individualistisk 80-talist känns det ofta smärtsamt att behöva anpassa sig till majoriteten men trots detta så lyckas vi på något sätt balansera och väga ihop olika för- och nackdelar till ett ställningstagande. Men vad är det som styr vilket parti vi väljer att ta ställning för?
Vissa skulle mena att det huvudsakligen är plånboken, en förklaring helt i linje med synen på människan som en autistisk, nyttomaximerande homo economicus. Men hur förklarar vi då företeelser som att majoriteten av väljarna i USA under lång tid motsatt sig skattehöjningar för de rikaste eller hur Alliansen kunde vinna många låginkomsttagares röster trots att de hade en tydlig agenda för samhällets övre skikt?
Mona Sahlin har alltid sagt att hon snarare gick med i Palme än Socialdemokraterna, så kanske är det partiledaren som spelar roll. Så här ett år innan valet görs otaliga opinionsundersökningar om vilken partiledare som är den populäraste. Vem skulle du helst ta en öl med? Vem skulle du helst ha som svärförälder eller ta med dig till en öde ö? Men även denna förklaring känns bristfällig. T.ex. har vänsterblocket ett stort försprång i opinionen trots att vår kandidat till statsministerposten (likt Reinfeldt i jämförelse med Persson inför valet 2006) blir slaktad på nästan samtliga punkter i opinionsjämförelser.
Den standardförklaring som då finns kvar är att det är våra värderingar som styr. Med hjälp av ett partitest på DN.se eller SvD.se så kan man lätt jämföra sin egen åsiktsprofil med partiernas och se vilket som stämmer in bäst. Våra etiska / politiska preferenser fungerar på samma sätt som en kravprofil på match.com utifrån vilken våra politiska (eller sexuella) alternativ utvärderas och matchas ihop med ett passande parti (eller partner). Men likt plånboksförklaringen så bygger även den här förklaringen på en idé om människan som rationellt kalkylerande, agerande i ett socialt, emotionellt och historiskt vakuum.
Jag tror att den rätta partnern är något mer än den som får flest bockar på min checklista och det samma gäller våra partipolitiska ställningstaganden. Vem av oss har inte fyllt i ett partitest och med lättnad pustat ut över att man faktiskt var aktiv i ”rätt” parti? Men följdfrågan är också hur många som vid ett annat svar seriöst hade övervägt ett partibyte (Carl Tham undantagen)? Jag hade i alla fall inte nödvändigtvis gjort det. Trots att jag, till skillnad från majoriteten i SAP, är motståndare till EMU, Förbifart Stockholm och avgifter för utomeuropeiska utbytesstudenter samtidigt som jag vill se större nedskärningar inom försvaret, skatt på kött, en mer öppen flyktingpolitik och förbud mot vinstuttag i friskolor så tvivlar jag aldrig på att jag är socialdemokrat.
De flesta av oss har sett och blivit berörda av Olof Palmes inlägg i valdebatten 1982 (http://www.youtube.com/watch?v=_3ZebXTWN-0). Där förklarar statsministerkandidaten varför han är demokratisk socialist genom att belysa socialdemokratins narrativ, just det narrativ som får mitt hjärta att klappa så starkt för arbetarrörelsen. Palme gör Socialdemokratin till något mycket större än en summa förslag och kandidater. Han anspelar på en berättelse om arbetarrörelsen som är väldigt levande för de flesta historiemedvetna svenskar. Det är en berättelse om arbetarrörelsen som under Branting pressade fram rösträttsreformerna och i praktiken införde demokratin i Sverige, under Hansson bekämpade arbetslösheten och under Erlander införde allemansrätten och byggde ut välfärden manifesterat i ATP. Idag kan vi till berättelsen foga Palmes egna försvar av internationell rätt, utbyggandet av förskolan och omsorgen samt den smärtsamma men nödvändiga stabiliseringen av de offentliga finanserna under Persson.
Nej att välja parti handlar om mer än att dela en samling åsikter. Att vara socialdemokrat är att vara en fortsättning på den här berättelsen. Det är sannerligen ett privilegium men innebär också ett stort ansvar att förvalta och bidra till detta arv. Att trygga arbetarrörelsens fortlevnad handlar inte så mycket om att ha den bästa kampanjsidan eller dela flest flygblad som om att leverera politiska resultat att foga till den lista av mänskliga framsteg som socialdemokratin har presterat.
Vi som är medlemmar i Socialdemokraterna har en förmån som inte kan jämföras med någon annan och det är möjligheten att kalla dessa framsteg för våra.
Det är en viktig förklaring till varför jag är demokratisk socialist.
Peter Gerlach
fredag 4 december 2009
Like Silk Burns
The Gentle Act Incidents nya skiva Like Silk Burns är kalasbra och snurrar hela dagarna i min stereo (ja vissa lyssnar faktiskt på skivor i sin stereo). Svenska recensenter har dock ännu inte förstått verkets storhet.
Det verkar som om man idag bara kan göra indierock som är extremt tillrättalagd och själlös då dagens emogeneration annars tycker att produktionen är slarvig.
Suck.
Det verkar som om man idag bara kan göra indierock som är extremt tillrättalagd och själlös då dagens emogeneration annars tycker att produktionen är slarvig.
Suck.
Centern och ungdomslöner
(även publicerat på www.viharräknatpådethär.se)
Centerpartiet gjorde nyligen ett utspel på DN-debatt där de presenterade ett förslag om sänkta löner för ungdomar. Förslaget säger att en ung nyanställd skulle kunna ha en lön som motsvarar två tredjedelar av vad som är ordinarie lön inom sektorn.
Några saker med resonemanget i deras artikel är dock anmärkningsvärt utöver det faktum att de upprepar den avskrivna gamla lögnen om att LAS skulle skapa ungdomsarbetslöshet (enl t.ex. TCO är endast 40 ungdomar i Sverige arbetslösa på grund av turordningsreglerna).
Idag har unga redan lägre löner. Unga och oerfarna har lägre avtalade minimilöner men framförallt så betalar en stor del av arbetsgivarna löner som är högre än minimilönerna ju längre man varit anställd inom företaget. Avtalet för anställda inom detaljhandeln ger t.ex. en lägsta timlön på 69,30 kr 16-åringar, 102,11 för 20-åringar och 115,42 för 25-åringar (med tre års brancherfarenhet). Det finns dock tendenser för andra yrkesgrupper m som t.ex. sjuksköterskor (som samtliga har tre års utbildning) att i avtalsrörelserna satsa mer på en bättre lönetrappa än på högre ingångslöner så till viss del reglerar detta sig själv genom avtalsrörelserna.
Det andra som är anmärkningsvärt är den bristande stringensen i alliansens arbetsmarknadspolitik. Hela det politiska narrativ som basunerats ut har handlat om att det måste löna sig mer att arbeta. Det är människors vilja att jobba det är fel på och blir bara incitamenten större så kommer fler jobba. Jobbskatteavdragen såldes på detta sätt in som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Om ökade ekonomiska incitament för att jobba skapar massor av jobb så borde ju en lönesänkning, i detta fall en från 17 154 (månadslön för en 20-åring i detaljhandeln) till 11 436 kr, resultera i färre jobb och ökad arbetslöshet. För övrigt är 11436 kr en riktig skitlön för en heltidsarbetande 20-åring.
Så bestäm er Centerpartiet. Är det högre eller lägre lön som skapar jobb?
Centerpartiet gjorde nyligen ett utspel på DN-debatt där de presenterade ett förslag om sänkta löner för ungdomar. Förslaget säger att en ung nyanställd skulle kunna ha en lön som motsvarar två tredjedelar av vad som är ordinarie lön inom sektorn.
Några saker med resonemanget i deras artikel är dock anmärkningsvärt utöver det faktum att de upprepar den avskrivna gamla lögnen om att LAS skulle skapa ungdomsarbetslöshet (enl t.ex. TCO är endast 40 ungdomar i Sverige arbetslösa på grund av turordningsreglerna).
Idag har unga redan lägre löner. Unga och oerfarna har lägre avtalade minimilöner men framförallt så betalar en stor del av arbetsgivarna löner som är högre än minimilönerna ju längre man varit anställd inom företaget. Avtalet för anställda inom detaljhandeln ger t.ex. en lägsta timlön på 69,30 kr 16-åringar, 102,11 för 20-åringar och 115,42 för 25-åringar (med tre års brancherfarenhet). Det finns dock tendenser för andra yrkesgrupper m som t.ex. sjuksköterskor (som samtliga har tre års utbildning) att i avtalsrörelserna satsa mer på en bättre lönetrappa än på högre ingångslöner så till viss del reglerar detta sig själv genom avtalsrörelserna.
Det andra som är anmärkningsvärt är den bristande stringensen i alliansens arbetsmarknadspolitik. Hela det politiska narrativ som basunerats ut har handlat om att det måste löna sig mer att arbeta. Det är människors vilja att jobba det är fel på och blir bara incitamenten större så kommer fler jobba. Jobbskatteavdragen såldes på detta sätt in som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Om ökade ekonomiska incitament för att jobba skapar massor av jobb så borde ju en lönesänkning, i detta fall en från 17 154 (månadslön för en 20-åring i detaljhandeln) till 11 436 kr, resultera i färre jobb och ökad arbetslöshet. För övrigt är 11436 kr en riktig skitlön för en heltidsarbetande 20-åring.
Så bestäm er Centerpartiet. Är det högre eller lägre lön som skapar jobb?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
