var på ett ABF-seminarium om ekonomins globalisering och flera saker störde mig. Dels försökte Anna Thoursie sammanfatta det som om ett nyckelbegrepp för framtidens ekonomi var tillit. Hell no! det är ju tillit som satt oss i skiten. Istället för tillit borde vi haft regleringar av mbs:er, cdf:er, högre kontantkrav vid lån etc. så skulle vi ju inte stå här. Finansmarknadens institutioner har sagt lita på oss och nu sitter vi i skiten.
I övrigt var Kar Hammerich (tidigare direktören för invest in Sweden) som höll en kort presentation fruktansvärt kortsiktigt och opolitisk för att försöka bidra med något till en polititisk utredning. Han ifrågasatte aldrig spelreglerna för den globala ekonomin utan pratade bara om att Sverige måste behålla sitt försprång till andra länder. Försprång!!! Som om det relativa är intressant. Att se länder som konkurrenter på det här sättet är verkligen konstigt. Dels för att andra länders utveckling är nödvändig för att vi ska ha några exportmarknader och dels eftersom det leder till billigare importvaror. Men det är också moraliskt tveksamt. Ok om man pratar om Sveriges attraktionskraft för kapital i termer av hög utbildning, god infrastruktur, säkerhet och stabilitet. Men när man tittar på vad länder konkurrerar med så är det ofta som Irland genom att sänka företagsskatten. Oavsett vad man tycker om dagens skattenivå så vet man att det är suboptimalt för alla länder sammanlagt om de agerar individuellt. Ett land kan alltid lägga sin skattenivå under Irlands och genom inflytt av kapital öka sina totala skatteintäkter, ett annat land gör det samma och vi landar till slut i en skattenivå som inte kan vara optimal för att få in resurser till varken utbildning eller infrastruktur. I det här spelet är alla länder förlorare.
torsdag 27 augusti 2009
onsdag 26 augusti 2009
utsläppsrätter minskas i lågkonjunktur
Borde man kanske inte konjunkturanpassa utsläppsrätterna? - inte säker på konsekvenserna men jag ska tänka på det. Säkert är iaf att i lågkonjunktur uppstår massor av lediga utsläppsrätter på grund av produktionsfallet som gör att miljöutvecklingen inte går lika fort som den skulle kunna (å andra sidan är det kanske mer press i högkonjunktur). Tål att tänkas på.
SSAB har tjänat 300 miljoner i år på att sälja sina rättigheter som de fått.
SSAB har tjänat 300 miljoner i år på att sälja sina rättigheter som de fått.
tisdag 25 augusti 2009
Berghain
Har varit i Berlin i helgen. Dansade bort några gryningstimmar på Berghain - Klubben som bland annat i the New York Times har kallats världens bästa klubb. Fotografier var strängt förbjuden. Annars kunde man delat med sig av en del karaktärer - en äldre man som gick in samtidigt som vi tog av sig alla kläder när han kom till garderoben och hade någon sorts läderremmar och en gagball på sig under. Hälften blev avvisade i dörren och kön var ca 100 meter lång från att vi kom vid 01.00 till att vi gick 05.00 och då är det garanterat öppet i många timmar till. Stort ställe.
Favoritbar - Lucia på Oranienstrasse i Kreutzberg.
Favoritmat - Käse Sprätzle på Max und Moritz på Oranienstrasse.
Bästa utställning - Bauhaus-utställningen på Walter Gropius Bau.
Snyggaste hus - Baushaus Archiv vid Tiergarten. / alternativt Neue Nationalgallerie.
Trevligaste område - Prenzlauerberg
Äckligaste drink - Bananita
Varför är Berlin så trevligt. - Man känner sig väldigt trygg, det finns så mycket att se och göra. Leve det kontinentala Europa!
Favoritbar - Lucia på Oranienstrasse i Kreutzberg.
Favoritmat - Käse Sprätzle på Max und Moritz på Oranienstrasse.
Bästa utställning - Bauhaus-utställningen på Walter Gropius Bau.
Snyggaste hus - Baushaus Archiv vid Tiergarten. / alternativt Neue Nationalgallerie.
Trevligaste område - Prenzlauerberg
Äckligaste drink - Bananita
Varför är Berlin så trevligt. - Man känner sig väldigt trygg, det finns så mycket att se och göra. Leve det kontinentala Europa!
så mycket ny bra musik...
Det är mycket på gång nu hos polarnas band.
Detektivbyrån har släppt sin första låt från live-dvd:n de spelade in i våras på Debaser Medis.
The Gentle Act Incident's skiva kommer kommer i september och verkar bli riktigt bra.
Mitt gamla band The National Anthems har single-släpp på fredag och albumsläpp i september.
Sleazerockarna i Mama Kin släpper sitt album i oktober men har release för sin andra singel "In the city" i september.
Shiloh har tagit tag i en ny skiva som också låter låvande.
och Svedberg and the hillside stranglers nya EP är klar i september.
Detektivbyrån har släppt sin första låt från live-dvd:n de spelade in i våras på Debaser Medis.
The Gentle Act Incident's skiva kommer kommer i september och verkar bli riktigt bra.
Mitt gamla band The National Anthems har single-släpp på fredag och albumsläpp i september.
Sleazerockarna i Mama Kin släpper sitt album i oktober men har release för sin andra singel "In the city" i september.
Shiloh har tagit tag i en ny skiva som också låter låvande.
och Svedberg and the hillside stranglers nya EP är klar i september.
måndag 17 augusti 2009
Lägre dödlighet hos non-profit-sjukhus än på for-profit-sjukhus
Apropå det här med vinstuttag i välfärdsverksamhet:
http://web.med.harvard.edu/sites/RELEASES/html/12_11Landon.html
Ganska spännande (dock något år gammal) artikel från Harvard Medical School som säger: "Bruce Landon, MD, MBA, associate professor of health care policy at HMS, and colleagues found that overall, not-for-profit hospitals consistently performed better than for-profit hospitals when it came to delivering high-quality care for three common medical conditions..."
De har studerat 4000 sjukhus i USA.
http://web.med.harvard.edu/sites/RELEASES/html/12_11Landon.html
Ganska spännande (dock något år gammal) artikel från Harvard Medical School som säger: "Bruce Landon, MD, MBA, associate professor of health care policy at HMS, and colleagues found that overall, not-for-profit hospitals consistently performed better than for-profit hospitals when it came to delivering high-quality care for three common medical conditions..."
De har studerat 4000 sjukhus i USA.
Bilprovningen
Skrev en liten artikel om bilprovningen för alliansfritt Sverige. Här är den.
Den svenska regeringen har beslutat att avveckla svensk bilprovnings monopol på besiktningsverksamhet. Svenska Dagbladets ledarredaktion hejar på detta beslut med det tunga argumentet att alla ”monopol är dumma” (undrar vad de säger om våldsmonopolet) samtidigt som deras egna journalister konstaterar att detta kommer leda till att det blir dyrare att besiktiga sin bil. Inte nog med att bilprovningen är den svenska institution som år efter år åtnjuter mest förtroende av svenska folket, uppenbarligen har varken Svenskan eller infrastrukturminister Åsa Torstensson läst ens den mest grundläggande nationalekonomi.
Bilprovningen är nämligen ett skolexempel på en tjänst med en positiv externalitet. Anledningen till att vi provar alla svenska bilar med jämna mellanrum är för att de inte ska trilla isär mitt i trafiken. Detta är bra både för föraren men också för alla hennes medtrafikanter som också skulle råka illa ut ifall bromsljus är trasiga eller ifall ett hjul lossnar på motorvägen. Det betyder alltså att samhällsnyttan av att testa en bil är större än den enskilda bilägarens nytta. Varor med positiva externaliteter tenderar att underkonsumeras. Eftersom bilägaren betalar för provningen men bara får ut en del av värdet av att prova bilen så kommer hon (om hon själv får välja) att prova bilen för sällan. Det bästa för en individ är alltså om alla andra bilägare ofta kontrollerar sina bilar så att de är säkra medan man själv slipper kontrollera så ofta. Om alla försökte nyttooptimera sitt beteende så skulle detta alltså leda till att alla skulle prova sin bil för sällan med många fler olyckor i trafiken som resultat. Av detta skäl har vi en tvingande lagstiftning som säger att alla bilar måste besiktigas en gång per år för att få föras fram på våra vägar.
Om privata verkstäder ska börja besiktiga bilen samtidigt som de erbjuder sig att reparera den så har de ett incitament att underkänna bilar som annars skulle godkännas. Bilprovningen är ett exempel på en marknad där det råder stor informationsasymmetri (producenten - mekanikern, vet mycket mer om bilar än konsumenten). Få konsumenter skulle protestera ifall en mekaniker sa att det här måste du fixa annars kommer din bil att gå sönder. På det här sättet har bilprovningen många likheter med sjukvården. Läkare vet mycket mer om sjukdomar och människokroppen än patienten. Om din läkare säger att du måste gå igenom en viss behandling skulle nog få patienter protestera. Det är precis av dessa skäl som det (på områden där vårt egna omdöme brister) är dumt att ge de som ställer diagnoser ekonomiska incitament att komma fram till vissa resultat.
Regeringens tanke med att privatisera bilprovningen bygger på en idé om att privata företag som själva får ta del av vinsten av sin verksamhet ska ha ett större incitament att möta kundernas behov och önskemål (som det statliga monopolet redan verkar vara extremt bra på). Som vi har noterat så är kundernas önskemål att slippa prova sin bil så ofta. Man vill få den godkänd oavsett vilket skick den är i. Då regeringen iaf inte tagit bort bisiktningskravet så kommer fler bilprovningar möta sina kunders behov och önskemål genom att se genom fingrarna och godkänna deras bilar trots eventuella fel.
Samtidigt finns en annan effekt som kommer av samma vinstintresse. Flera besiktigande bilverkstäder kommer att kunna göra enkla pengar på att underkänna bilar och sedan erbjuda sig att reparera dem eftersom de har ett så stort informationsövertag på kunderna. Det här kan ses som en förklaring till att man såg en 26 % ökning av antalet underkända bilar när man privatiserade provningen i Danmark 2005.
Både antalet underkända bilar som egentligen är körbara och antalet godkända bilar som egentligen är farliga kan alltså förväntas att öka. Man kommer därför att behöva kontrollera, kontrollanterna så att de inte fuskar med kontrollerna.
Varför gör då regeringen detta? Det är ju knappast för att öka förtroendet för Sveriges bäst ansedda institution. Inte är det för att få lägre priser och man behöver bara ha läst A-kursen i nationalekonomi för att förstå att det med största sannolikhet kommer det att leda till mer fusk med större trafikrisker och krav på mer kontroll som resultat. Är det för att ge Svenskt Näringsliv och resten av deras skuggorganisationer på Storgatan 19 ska få lägga vantarna på utpressningsvinsterna av falskt underkända bilar? Är det för att Åsa Torstensson är socionom och inte förstår ekonomiska incitament?
Det enda man med säkerhet vet är att det inte är för konsumenternas skull.
Den svenska regeringen har beslutat att avveckla svensk bilprovnings monopol på besiktningsverksamhet. Svenska Dagbladets ledarredaktion hejar på detta beslut med det tunga argumentet att alla ”monopol är dumma” (undrar vad de säger om våldsmonopolet) samtidigt som deras egna journalister konstaterar att detta kommer leda till att det blir dyrare att besiktiga sin bil. Inte nog med att bilprovningen är den svenska institution som år efter år åtnjuter mest förtroende av svenska folket, uppenbarligen har varken Svenskan eller infrastrukturminister Åsa Torstensson läst ens den mest grundläggande nationalekonomi.
Bilprovningen är nämligen ett skolexempel på en tjänst med en positiv externalitet. Anledningen till att vi provar alla svenska bilar med jämna mellanrum är för att de inte ska trilla isär mitt i trafiken. Detta är bra både för föraren men också för alla hennes medtrafikanter som också skulle råka illa ut ifall bromsljus är trasiga eller ifall ett hjul lossnar på motorvägen. Det betyder alltså att samhällsnyttan av att testa en bil är större än den enskilda bilägarens nytta. Varor med positiva externaliteter tenderar att underkonsumeras. Eftersom bilägaren betalar för provningen men bara får ut en del av värdet av att prova bilen så kommer hon (om hon själv får välja) att prova bilen för sällan. Det bästa för en individ är alltså om alla andra bilägare ofta kontrollerar sina bilar så att de är säkra medan man själv slipper kontrollera så ofta. Om alla försökte nyttooptimera sitt beteende så skulle detta alltså leda till att alla skulle prova sin bil för sällan med många fler olyckor i trafiken som resultat. Av detta skäl har vi en tvingande lagstiftning som säger att alla bilar måste besiktigas en gång per år för att få föras fram på våra vägar.
Om privata verkstäder ska börja besiktiga bilen samtidigt som de erbjuder sig att reparera den så har de ett incitament att underkänna bilar som annars skulle godkännas. Bilprovningen är ett exempel på en marknad där det råder stor informationsasymmetri (producenten - mekanikern, vet mycket mer om bilar än konsumenten). Få konsumenter skulle protestera ifall en mekaniker sa att det här måste du fixa annars kommer din bil att gå sönder. På det här sättet har bilprovningen många likheter med sjukvården. Läkare vet mycket mer om sjukdomar och människokroppen än patienten. Om din läkare säger att du måste gå igenom en viss behandling skulle nog få patienter protestera. Det är precis av dessa skäl som det (på områden där vårt egna omdöme brister) är dumt att ge de som ställer diagnoser ekonomiska incitament att komma fram till vissa resultat.
Regeringens tanke med att privatisera bilprovningen bygger på en idé om att privata företag som själva får ta del av vinsten av sin verksamhet ska ha ett större incitament att möta kundernas behov och önskemål (som det statliga monopolet redan verkar vara extremt bra på). Som vi har noterat så är kundernas önskemål att slippa prova sin bil så ofta. Man vill få den godkänd oavsett vilket skick den är i. Då regeringen iaf inte tagit bort bisiktningskravet så kommer fler bilprovningar möta sina kunders behov och önskemål genom att se genom fingrarna och godkänna deras bilar trots eventuella fel.
Samtidigt finns en annan effekt som kommer av samma vinstintresse. Flera besiktigande bilverkstäder kommer att kunna göra enkla pengar på att underkänna bilar och sedan erbjuda sig att reparera dem eftersom de har ett så stort informationsövertag på kunderna. Det här kan ses som en förklaring till att man såg en 26 % ökning av antalet underkända bilar när man privatiserade provningen i Danmark 2005.
Både antalet underkända bilar som egentligen är körbara och antalet godkända bilar som egentligen är farliga kan alltså förväntas att öka. Man kommer därför att behöva kontrollera, kontrollanterna så att de inte fuskar med kontrollerna.
Varför gör då regeringen detta? Det är ju knappast för att öka förtroendet för Sveriges bäst ansedda institution. Inte är det för att få lägre priser och man behöver bara ha läst A-kursen i nationalekonomi för att förstå att det med största sannolikhet kommer det att leda till mer fusk med större trafikrisker och krav på mer kontroll som resultat. Är det för att ge Svenskt Näringsliv och resten av deras skuggorganisationer på Storgatan 19 ska få lägga vantarna på utpressningsvinsterna av falskt underkända bilar? Är det för att Åsa Torstensson är socionom och inte förstår ekonomiska incitament?
Det enda man med säkerhet vet är att det inte är för konsumenternas skull.
fredag 14 augusti 2009
För bra för att vara sant
Det här är lite för bra gjort för att vara sant.
För några dagar sedan ondgjorde jag och Marie Wickberg (c) oss över ännu en ledare skriven av NWT. Den är verkligen ett sant journalistiskt lågvattenmärke och hävdar sig vara ett försök till personporträtt av KDU-ordföranden Charlie Weimers. Den är verkligen komisk. Någon mer än jag och Marie verkar dock ha insett komiken och skrivit om artikeln som en erotisk novell. Fantastiskt bra gjort Emma Lilliestam.
För några dagar sedan ondgjorde jag och Marie Wickberg (c) oss över ännu en ledare skriven av NWT. Den är verkligen ett sant journalistiskt lågvattenmärke och hävdar sig vara ett försök till personporträtt av KDU-ordföranden Charlie Weimers. Den är verkligen komisk. Någon mer än jag och Marie verkar dock ha insett komiken och skrivit om artikeln som en erotisk novell. Fantastiskt bra gjort Emma Lilliestam.
torsdag 13 augusti 2009
OBAMA-CARE
Jag och Jonas Sigedal, en handelsvän med något mer nyliberala åsikter än jag själv diskuterade ekonomiska aspekter av de amerikanska försöken till sjukvårdsreform.
Det amerikanska sjukvårdssystemet idag är ett vansinnigt lapptäcke. Utöver att det är dåligt för sjukvård så är det dumt att arbetsgivarna är försäkrare eftersom de sänker mobilitet och flexibilitet på arbetsmarknaden. Så långt är jag och Jonas väldigt överens men han vill göra gällande att problemet är den snåriga regleringen medan min poäng är att även om en privat marknad skulle kunna fungera bättre än den gör idag så löser man aldrig de grundläggande problemen.
1. På en fri marknad där producenten inte vet om man kommer ha kvar sin kund om 5 år är preventive care av alla former av ett finansiellt risktagande. På en fungerande, fri marknad byter kunderna leverantörer med jämna mellanrum – annars förloras hela poängen med fria marknader. Varför investera i en klients hälsa innan den är sjuk om de ekonomiska fördelarna med mindre kostnader i framtiden med största sannolikhet kommer att skördas av någon annan.
2. Så länge du har en uppdelning mellan försäkrare och producent så kommer man att ha sneda incitamentsstrukturer som leder till större vårdkostnader än vad som är nödvändigt. Antalet dagar i sjuksäng är högre i USA än i de flesta länder för jämförbara sjukfall. Eftersom producenterna vill sälja så mycket vård som möjligt så finns ett incitament för producenterna att producera så mycket vård som möjligt oavsett om den gör patienten friskare eller ej. Då läkaren vet mer än patienten kan han alltid ge mer vård än vad behovet tränger - detta problem med olika tillgång till information kallas informationsasymmetri.
3. Cream skimming är en tydlig trend hos privata aktörer på den amerikanska vårdmarknaden. Det vill säga att man väljer ut de bästa patienterna som kostar minst att försäkra. Man tjänar på att investera stora pengar i att screena alla som ansöker om försäkringsskydd. Detta blir en typ av rentseeking d.v.s. ett arbete som inte bidrar med något värdeskapande utan bara handlar om att undvika kostnader genom att inte försäkra några som kan bli sjuka. Det är därför Congressional Budget Office (CBO) har noterat att 11% av försäkringskostnaden går till administration hos försäkringsbolagen jämfört med 2 % hos statliga Medicare.
Visst är det naturligt att försäkringsbolagen screenar. Jag hade också gjort det som företagare men det är ett tydligt exempel på att något som är individuellt rationellt kan vara kollektiv irrationalitet. Det kan vara bra för det enskilda försäkringsbolaget men totalt sett leder det bara till högre kostnader för försäkringstagarna. Särskilt om man ändå har som målsättning att alla ska vara försäkrade - vilket man borde av åtskilliga skäl, inte minst ideologiska.
4. Det finns mängder av beteendeekonomiska förklaringar till problemen med att ha alternativet att stå utanför försäkringsmarknaden. Vissa kommer inte att försäkra sig trots att de har incitament att göra det. T.ex. visar mängder av studier att konsumenter är väldigt dålig på att räkna enkla sannolikheter och väntevärden vilket är grunden för att värdera en försäkring. Studier visar att folks benägenhet att teckna sjukförsäkring beror av andra faktorer som inte har något med deras risk för att bli sjuk att göra.
En ekonomisk tolkning av en ideologisk fråga är ju också att så länge folk känner empati så kommer medmänniskor till oförsäkrade att lida och välja att sörja för den oförsäkrade ifall den blir sjuk. Så länge det finns empati så kommer det alltså alltid att finnas freerider-möjligheter, något som lätt kan lösas genom en allmän och obligatorisk försäkring.
Än värre blir det när man tänker över frågan om försäkringar för barn och andra omyndiga. De flesta skulle nog säga att det inte ens stämmer med en liberal ideologi att låta en individ straffas för föräldrarnas dåliga omdöme på så grundläggande plan som att säkra sitt barns hälsa.
Det amerikanska sjukvårdssystemet idag är ett vansinnigt lapptäcke. Utöver att det är dåligt för sjukvård så är det dumt att arbetsgivarna är försäkrare eftersom de sänker mobilitet och flexibilitet på arbetsmarknaden. Så långt är jag och Jonas väldigt överens men han vill göra gällande att problemet är den snåriga regleringen medan min poäng är att även om en privat marknad skulle kunna fungera bättre än den gör idag så löser man aldrig de grundläggande problemen.
1. På en fri marknad där producenten inte vet om man kommer ha kvar sin kund om 5 år är preventive care av alla former av ett finansiellt risktagande. På en fungerande, fri marknad byter kunderna leverantörer med jämna mellanrum – annars förloras hela poängen med fria marknader. Varför investera i en klients hälsa innan den är sjuk om de ekonomiska fördelarna med mindre kostnader i framtiden med största sannolikhet kommer att skördas av någon annan.
2. Så länge du har en uppdelning mellan försäkrare och producent så kommer man att ha sneda incitamentsstrukturer som leder till större vårdkostnader än vad som är nödvändigt. Antalet dagar i sjuksäng är högre i USA än i de flesta länder för jämförbara sjukfall. Eftersom producenterna vill sälja så mycket vård som möjligt så finns ett incitament för producenterna att producera så mycket vård som möjligt oavsett om den gör patienten friskare eller ej. Då läkaren vet mer än patienten kan han alltid ge mer vård än vad behovet tränger - detta problem med olika tillgång till information kallas informationsasymmetri.
3. Cream skimming är en tydlig trend hos privata aktörer på den amerikanska vårdmarknaden. Det vill säga att man väljer ut de bästa patienterna som kostar minst att försäkra. Man tjänar på att investera stora pengar i att screena alla som ansöker om försäkringsskydd. Detta blir en typ av rentseeking d.v.s. ett arbete som inte bidrar med något värdeskapande utan bara handlar om att undvika kostnader genom att inte försäkra några som kan bli sjuka. Det är därför Congressional Budget Office (CBO) har noterat att 11% av försäkringskostnaden går till administration hos försäkringsbolagen jämfört med 2 % hos statliga Medicare.
Visst är det naturligt att försäkringsbolagen screenar. Jag hade också gjort det som företagare men det är ett tydligt exempel på att något som är individuellt rationellt kan vara kollektiv irrationalitet. Det kan vara bra för det enskilda försäkringsbolaget men totalt sett leder det bara till högre kostnader för försäkringstagarna. Särskilt om man ändå har som målsättning att alla ska vara försäkrade - vilket man borde av åtskilliga skäl, inte minst ideologiska.
4. Det finns mängder av beteendeekonomiska förklaringar till problemen med att ha alternativet att stå utanför försäkringsmarknaden. Vissa kommer inte att försäkra sig trots att de har incitament att göra det. T.ex. visar mängder av studier att konsumenter är väldigt dålig på att räkna enkla sannolikheter och väntevärden vilket är grunden för att värdera en försäkring. Studier visar att folks benägenhet att teckna sjukförsäkring beror av andra faktorer som inte har något med deras risk för att bli sjuk att göra.
En ekonomisk tolkning av en ideologisk fråga är ju också att så länge folk känner empati så kommer medmänniskor till oförsäkrade att lida och välja att sörja för den oförsäkrade ifall den blir sjuk. Så länge det finns empati så kommer det alltså alltid att finnas freerider-möjligheter, något som lätt kan lösas genom en allmän och obligatorisk försäkring.
Än värre blir det när man tänker över frågan om försäkringar för barn och andra omyndiga. De flesta skulle nog säga att det inte ens stämmer med en liberal ideologi att låta en individ straffas för föräldrarnas dåliga omdöme på så grundläggande plan som att säkra sitt barns hälsa.
lördag 1 augusti 2009
Pride och NWT
Den 28:e juli skrev Nya Wermlandstidningen (NWT) en fantastiskt dum ledare om Pridefestivalen. Den var så dum att jag var tvungen att fråga en ny bekantskap om vi inte borde skriva ett svar på den... och det gjorde vi. NWT svarade dock att man tyckte vår artikel var för mycket av ett personangrepp på ledarredaktionen. döm själva.
för debatt i NWT 30/7 -09
"På NWT:s ledarsida kunde man den 28:e juli läsa en analys av den årliga Pridefestivalen i Stockholm. Framförallt är det eldsjälarna som står bakom festivalen som får sig en släng av NWT:s stockkonservativa slev. Oueermarxister väljer ledarsidan, helt utan motivering, att kalla dem.
Det är en tunn linje mellan mod och ren och skär dumhet. I Sverige har Pridefestivalen ett brett stöd bland politiker, företag och allmänhet. Varje år sluter hundratusentals åskådare upp för att beskåda den avslutande paraden. Kanske trodde NWT att man var modig när man ”vågade” beskriva Sveriges största politiska manifestation som abnormal, översexualiserad och obscen. Om sanningen ska fram var man nog mest dum.
I ledaren skriver NWT att HBT-rörelsen bedriver en kamp för att ersätta ”befintliga och naturligt famvuxna strukturer med nya konstruerade.” Vi frågar oss hur NWT kan påstå att dagens samhällsstrukturer är de naturliga medan de som HBT-rörelsen arbetar för är konstruerade. I sina försök att själva definiera vad som är normalt och av naturlig ordning riskerar man att gå i samma fälla som motståndarna till allmän rösträtt, kvinnors myndighet eller avskaffandet av skolans obligatoriska morgonbön.
Samhället förändras och det är vi väldigt glada för. Förändringar sker naturligtvis på olika sätt - men sällan utan att någon tar initiativ och arbetar för dem. Äganderätten hade sina pådrivare, liksom den allmänna rösträtten eller barnagans avskaffande. På detta sätt kan all samhällsförändring ses, och bortförklaras, som artificiell eller onaturlig.
NWT väljer vidare att beskriva Pridefestivalen som ”något av det märkligaste som överhuvudtaget äger rum på svenska gator och torg." Det är ett häpnadsväckande synsätt. Hatbrotten med homofobiskt motiv ökade med 45 procent förra året. Runt om i landet hånas eller misshandlas människor bara därför att de offentligt visar sin kärlek till någon av samma kön. I våra ögon är det snarare detta som är det märkligaste och mest avskyvärda som överhuvudtaget äger rum på våra gator och torg.
Det är just därför Pride är så viktigt. NWT har rätt i att löskukar, hundkoppel och nakna bröst är provocerande. Det är faktiskt vad som är själva avsikten med Pridefestivalen. HBT-rörelsen är en fiende till normen, för med definitionen av det normala följer en definition av det abnorrmala. Normen vidgas genom provokation och det är svårt att provocera, utmana strukturer och slåss för rätten att vara på ett annat sätt än Svensson om man även måste göra det inom alla normers ramar.
Prideparaden är något så ovanligt som fest och demonstration i ett. HBT-rörelsen har verkligen tagit fasta på feministen Emma Goldmans bevingade ord: "It's not my revolution if I can't dance to it." På Pridefestivalen visar man att man både kan kämpa för tolerans och hångla samtidigt.
För oavsett om man är en tjej som drömmer om att bli lasbilschaufför, en värmländsk grisbonde som älskar att dansa balett eller en kille som vill kunna gå hand i hand med sin pojkvän över stora torget i Karlstad så krävs det att normer utmanas men då riskerar även ledarskribenter att bli trampade på tårna.
Peter Gerlach (s) Karlstad
Marie Wickberg (c) västra Ämtervik
för debatt i NWT 30/7 -09
"På NWT:s ledarsida kunde man den 28:e juli läsa en analys av den årliga Pridefestivalen i Stockholm. Framförallt är det eldsjälarna som står bakom festivalen som får sig en släng av NWT:s stockkonservativa slev. Oueermarxister väljer ledarsidan, helt utan motivering, att kalla dem.
Det är en tunn linje mellan mod och ren och skär dumhet. I Sverige har Pridefestivalen ett brett stöd bland politiker, företag och allmänhet. Varje år sluter hundratusentals åskådare upp för att beskåda den avslutande paraden. Kanske trodde NWT att man var modig när man ”vågade” beskriva Sveriges största politiska manifestation som abnormal, översexualiserad och obscen. Om sanningen ska fram var man nog mest dum.
I ledaren skriver NWT att HBT-rörelsen bedriver en kamp för att ersätta ”befintliga och naturligt famvuxna strukturer med nya konstruerade.” Vi frågar oss hur NWT kan påstå att dagens samhällsstrukturer är de naturliga medan de som HBT-rörelsen arbetar för är konstruerade. I sina försök att själva definiera vad som är normalt och av naturlig ordning riskerar man att gå i samma fälla som motståndarna till allmän rösträtt, kvinnors myndighet eller avskaffandet av skolans obligatoriska morgonbön.
Samhället förändras och det är vi väldigt glada för. Förändringar sker naturligtvis på olika sätt - men sällan utan att någon tar initiativ och arbetar för dem. Äganderätten hade sina pådrivare, liksom den allmänna rösträtten eller barnagans avskaffande. På detta sätt kan all samhällsförändring ses, och bortförklaras, som artificiell eller onaturlig.
NWT väljer vidare att beskriva Pridefestivalen som ”något av det märkligaste som överhuvudtaget äger rum på svenska gator och torg." Det är ett häpnadsväckande synsätt. Hatbrotten med homofobiskt motiv ökade med 45 procent förra året. Runt om i landet hånas eller misshandlas människor bara därför att de offentligt visar sin kärlek till någon av samma kön. I våra ögon är det snarare detta som är det märkligaste och mest avskyvärda som överhuvudtaget äger rum på våra gator och torg.
Det är just därför Pride är så viktigt. NWT har rätt i att löskukar, hundkoppel och nakna bröst är provocerande. Det är faktiskt vad som är själva avsikten med Pridefestivalen. HBT-rörelsen är en fiende till normen, för med definitionen av det normala följer en definition av det abnorrmala. Normen vidgas genom provokation och det är svårt att provocera, utmana strukturer och slåss för rätten att vara på ett annat sätt än Svensson om man även måste göra det inom alla normers ramar.
Prideparaden är något så ovanligt som fest och demonstration i ett. HBT-rörelsen har verkligen tagit fasta på feministen Emma Goldmans bevingade ord: "It's not my revolution if I can't dance to it." På Pridefestivalen visar man att man både kan kämpa för tolerans och hångla samtidigt.
För oavsett om man är en tjej som drömmer om att bli lasbilschaufför, en värmländsk grisbonde som älskar att dansa balett eller en kille som vill kunna gå hand i hand med sin pojkvän över stora torget i Karlstad så krävs det att normer utmanas men då riskerar även ledarskribenter att bli trampade på tårna.
Peter Gerlach (s) Karlstad
Marie Wickberg (c) västra Ämtervik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
