Bilprovningen

Skrev en liten artikel om bilprovningen för alliansfritt Sverige. Här är den.

Den svenska regeringen har beslutat att avveckla svensk bilprovnings monopol på besiktningsverksamhet. Svenska Dagbladets ledarredaktion hejar på detta beslut med det tunga argumentet att alla ”monopol är dumma” (undrar vad de säger om våldsmonopolet) samtidigt som deras egna journalister konstaterar att detta kommer leda till att det blir dyrare att besiktiga sin bil. Inte nog med att bilprovningen är den svenska institution som år efter år åtnjuter mest förtroende av svenska folket, uppenbarligen har varken Svenskan eller infrastrukturminister Åsa Torstensson läst ens den mest grundläggande nationalekonomi.

Bilprovningen är nämligen ett skolexempel på en tjänst med en positiv externalitet. Anledningen till att vi provar alla svenska bilar med jämna mellanrum är för att de inte ska trilla isär mitt i trafiken. Detta är bra både för föraren men också för alla hennes medtrafikanter som också skulle råka illa ut ifall bromsljus är trasiga eller ifall ett hjul lossnar på motorvägen. Det betyder alltså att samhällsnyttan av att testa en bil är större än den enskilda bilägarens nytta. Varor med positiva externaliteter tenderar att underkonsumeras. Eftersom bilägaren betalar för provningen men bara får ut en del av värdet av att prova bilen så kommer hon (om hon själv får välja) att prova bilen för sällan. Det bästa för en individ är alltså om alla andra bilägare ofta kontrollerar sina bilar så att de är säkra medan man själv slipper kontrollera så ofta. Om alla försökte nyttooptimera sitt beteende så skulle detta alltså leda till att alla skulle prova sin bil för sällan med många fler olyckor i trafiken som resultat. Av detta skäl har vi en tvingande lagstiftning som säger att alla bilar måste besiktigas en gång per år för att få föras fram på våra vägar.

Om privata verkstäder ska börja besiktiga bilen samtidigt som de erbjuder sig att reparera den så har de ett incitament att underkänna bilar som annars skulle godkännas. Bilprovningen är ett exempel på en marknad där det råder stor informationsasymmetri (producenten - mekanikern, vet mycket mer om bilar än konsumenten). Få konsumenter skulle protestera ifall en mekaniker sa att det här måste du fixa annars kommer din bil att gå sönder. På det här sättet har bilprovningen många likheter med sjukvården. Läkare vet mycket mer om sjukdomar och människokroppen än patienten. Om din läkare säger att du måste gå igenom en viss behandling skulle nog få patienter protestera. Det är precis av dessa skäl som det (på områden där vårt egna omdöme brister) är dumt att ge de som ställer diagnoser ekonomiska incitament att komma fram till vissa resultat.

Regeringens tanke med att privatisera bilprovningen bygger på en idé om att privata företag som själva får ta del av vinsten av sin verksamhet ska ha ett större incitament att möta kundernas behov och önskemål (som det statliga monopolet redan verkar vara extremt bra på). Som vi har noterat så är kundernas önskemål att slippa prova sin bil så ofta. Man vill få den godkänd oavsett vilket skick den är i. Då regeringen iaf inte tagit bort bisiktningskravet så kommer fler bilprovningar möta sina kunders behov och önskemål genom att se genom fingrarna och godkänna deras bilar trots eventuella fel.
Samtidigt finns en annan effekt som kommer av samma vinstintresse. Flera besiktigande bilverkstäder kommer att kunna göra enkla pengar på att underkänna bilar och sedan erbjuda sig att reparera dem eftersom de har ett så stort informationsövertag på kunderna. Det här kan ses som en förklaring till att man såg en 26 % ökning av antalet underkända bilar när man privatiserade provningen i Danmark 2005.
Både antalet underkända bilar som egentligen är körbara och antalet godkända bilar som egentligen är farliga kan alltså förväntas att öka. Man kommer därför att behöva kontrollera, kontrollanterna så att de inte fuskar med kontrollerna.

Varför gör då regeringen detta? Det är ju knappast för att öka förtroendet för Sveriges bäst ansedda institution. Inte är det för att få lägre priser och man behöver bara ha läst A-kursen i nationalekonomi för att förstå att det med största sannolikhet kommer det att leda till mer fusk med större trafikrisker och krav på mer kontroll som resultat. Är det för att ge Svenskt Näringsliv och resten av deras skuggorganisationer på Storgatan 19 ska få lägga vantarna på utpressningsvinsterna av falskt underkända bilar? Är det för att Åsa Torstensson är socionom och inte förstår ekonomiska incitament?

Det enda man med säkerhet vet är att det inte är för konsumenternas skull.